Skötsel av bestick.

När det gäller skötsel av våra bestick gäller att både Servus och Ergo i huvudsak är tillverkade av 18/8-legerat stål. Matknivarna är dock, för skärpans skull, tillverkade av kromstål. Besticken tål de flesta normala påfrestningar, exempelvis i samband med disk. Men inget av materialen är syrafast.

Speciellt på högblanka metallytor syns ändå ett visst slitage - förr eller senare. Omfattningen av det beror i viss mån på hur besticken sköts och på den kemiska miljö de utsätts för. Det finns några enkla skötselråd som kan vara bra att följa.

Disken är en viktig faktor. Den kemiska miljön i en diskmaskin varierar med det diskmedel som används, med vattenkvalitén och med tiden besticken befinner sig i den fuktiga miljön. Syna besticken då och då. Om det eventuellt börjar uppstå mindre rostutfällningar eller punktkorrosion (svarta prickar) kan de rengöras med något putsmedel som inte innehåller grövre sliptillsatser. För bestick med matt yta skall man helst inte använda polerande putsmedel. Det kan då också vara värt att prova något annat diskmedel och att, även av andra skäl, kontrollera vattenkvalitén. Klor är ett ämne som påverkar bestickytan negativt.

Blanda inte redskap av olika metaller i bestickfacket i diskmaskinen. I den fuktiga miljön bildar de galvaniska element som kan tära på någon av metallerna.

Öppna gärna luckan efter disken, speciellt på dåligt ventilerade maskiner, för att snabbare sänka luftfuktigheten. Skonsammast är det att diska och torka besticken för hand.

Använd inte svampar, dukar, stålull eller liknande, med slipande effekt, för att rengöra besticken. En repad yta blir matt och mindre tålig och en nötande slipning riskerar alltid att skada det oxidskikt som skyddar metallytorna. Undvik också alltid att utsätta besticken för starka syror. Detta gäller speciellt på knivbladen, där exempelvis små men syrarika matrester ibland kan bli sittande kvar.  
Det kan ibland uppstå frätskador eller korrodering även på rostfritt stål. Då kan det vara bra att göra en varsam slipning / polering av ytan. Om en yta av rostfritt stål slipas bör man låta det skyddande oxidskiktet återbildas innan man diskar den eller utsätter den för något annat som riskerar att korrodera ytan.

Skötsel av mässingsföremål.

De högglanspolerade mässingsföremålen är inte skyddslackerade. Ytan är relativt känslig för repande och slipande föremål, dukar eller svampar. Vid putsning skall man använda mjuka trasor och putsmedel med polerande och inte slipande verkan. På marknaden finns ett antal putsmedel, avsedda för mässing och koppar med något mattare yta. De innehåller ofta slipande tillstaser, exempelvis pimpsten e.d.. De är inte lämpliga att använda på de högglanspolerade ytorna på våra ljusstakar. På de högblanka ytorna skall man använda polerande medel ( polish, etc.). Det framgår vanligen i produktbeskrivningen, på förpackningen, vad som gäller i det avseendet.

Om de blanka ytorna fått något djupare repor eller andra skador kan det vara nödvändigt att först göra en lätt slipning av den skadade ytan. det är då viktigt att använda ett slip-papper eller slip-medel med så lite slipeffekt som är funktionellt lämlpig, i förhållande till skadans djup. Efter slipning kan ytan poleras till ursprunglig glans. Vid slipning kan det vara värt att tänka på att inte slipa alltför lokalt. Efter polering kan då uppstå störande och alltför tydliga speglingar i ytan.

Mässing som inte putsas mörknar mer eller mindre långsamt genom luftens påverkan. Det är en förändring som ofta är oproblematisk och acceptabel, länge även vacker, så länge den gulaktiga färgen i mässingen är bibehållen.

Om ytan är påverkad av fetter (fingeravtryck, stearin, etc.) eller andra frätande ämnen kan den på kortare eller längre sikt få skador som är svårare att putsa bort. Det gäller speciellt i fuktiga miljöer.

Ser man att det uppstått en fläckvis påverkan, där det syns mer distinkta, mörkare eller ärggröna fläckar, kan det vara bäst att putsa bort fläckarna eller putsa hela ytan.

Stearin och fett kan först sköljas av med hett vatten. I de fall det är olämpligt att använda vatten, som kan tränga in i skarvar, men även generellt, kan det vara effektivare att använda en hårtork eller varmluftpistol, med inte alltför hög temperatur. Det smälta stearinet kan absorberas med något sugande men inte repande material, exempelvis läskpapper, mjukt hushållspapper, etc.. Resterande skikt av stearinet kan försiktigt lösas med exempelvis eter, som fortsatt försiktigt förs över ytan med mjuk trasa. Efterputsningen, efter att stearinet avlägsnats, skall man göra med mjuka trasor och polermedel, som ovan.  

När det gäller de föremål som har försilvrade ytor är skötseln ofta lite mer komplicerad och det kan krävas en något längre beskrivning:


Följer du de råd som handlar om att pensla dip-vätskor på ytorna skall du generellt tänka på några saker:

1. De penslar du använder kan lämpligen vara "konstnärspenslar" med mjuk borst ("ekorrhår", mårdhår, etc.). De minskar risken för repning och de håller mer vätska i varje doppning.

2. När det gäller de föremål som innehåller detaljer av olika stenmaterial är det olämpligt att dip-vätska kommer på stenmaterialet. Det kan, i längden, ge frätskador och svagheter.

3. Dip-vätskor och putsmedel generellt är kemiska substanser som har eller kan ha kemiska, medicinska eller miljömässiga verkningar, i olika grad, beroende på hur de används. Det är värt att ha i minnet och försiktighet är viktigt.

4. De flesta skarvar och fogar är öppna, i den meningen att de inte är sammanfogade och tätade genom lödning eller limning. I de smala springor som bildas kan vätskor sugas in, kapillärt, och de kan då vara svåra att skölja bort. I längden kan det ge saltutfällningar och mindre skador i närheten av skarvarna.

 
Hushållspapper, tidningspapper, grövre papper och egentligen papper generellt, som nämns i texten nedan, innehåller ibland "sandkorn" eller andra repande partiklar. Man kan gärna använda det till att suga upp vätska eller flytande stearin med. Men man skall vara mycket försiktig med att gnida pappret mot silverytan. Detta gäller också vid förvaring och transporter av föremålen. Ligger papper an emot den blanka ytan kan skakningar och vibrationer ge synlig repning av högblanka metallytor.

Principiellt fungerar annars de metoder som generellt används för att putsa silverföremål också för de försilvrade sakerna.

MEN...
Man skall tänka på att försilvrade föremål bara har ett skikt av silver.
Mekanisk nötning kommer med tiden alltid att slita försilvringen så att det underliggande materialet (mässing) blir synligt. Den högblanka ytan på de här föremålen gör dem lite mindre benägna att oxideras genom luftens påverkan. Men ytan måste vårdas så att den inte mattas och blir svårare att hålla ren.
Stearin, fingeravtryck och annat fett bör avlägsnas relativt snabbt. Det gäller för både mässing och silver.
För att minimera nötning och risk för repning är det bra att smälta stearinet med värme - exempelvis hårtork, varmluftpistol e.d. - och absorbera det i något mjukt och sugande material, läskpapper, hushållspapper etc. Det sista fettskiktet kan avlägsnas med mjuk trasa och lite ren bensin eller möjligen aceton. Används varmluftpistol är det viktigt att observera risken för övertemperatur.
Fingeravtryck och fet beläggning kan, i tidigt skede, avlägsnas genom försiktig gnidning med mjuka silverputsdukar. De är ofta impregnerade med verksamt medel.
När ytan oxiderats eller blivit påverkad av andra kemiska substanser - från luft, damm, fett eller annat - kan det vara nödvändigt att använda mer verksamma medel. Det finns ett flertal polermedel i pastaform. Det viktiga, i det fallet, är att de trasor man använder är mjuka och utan repande fibrer eller partiklar. Pastan man använder skall inte innehålla slipande tillsatser utan vara polerande. Det anges oftast på förpackningen.
En alternativ metod, som kan minska den mekaniska nötningen, är att använda lösande vätskor. Den elektrolytiska metoden där exempelvis utspädda syror och aluminiumfolier används, är ett sätt. Det finns också ett antal s.k. dip-medel för silverytor.
Eftersom en del av de föremål vi har består av delar som monteras samman med skruvar eller komponenter av andra material, än silver, försöker vi undvika att lägga ned föremålen i vätskorna. Ju längre föremålet befinner sig i vätskan dess större är risken att medlet tränger in i skarvar och ställer till problem, då den blir svårare att avlägsna. Att pensla på vätskan, med en mjuk pensel, och skölja raskt tycker vi är en säkrare metod.
Sett mot den bakgrunden är metoden med galvanisk påverkan ( aluminium, bakpulver, etc. ) inte den skonsammaste. Vill man ändå gå på den linjen kan det vara bäst att demontera ljusstaken och doppa delarna för sig. Den hanteringen innebär förstås, i sig, en viss risk för skador och repor, om olyckan är framme.
Väljer man att plocka isär ljusstaken, för att doppa detaljerna separat eller av andra skäl, skall man vara observant på var mittaxeln gängar ur, när man skruvar loss den.
Axeln sitter skruvad i foten respektive i ljushållaren upptill. Övriga delar sitter mer eller mindre löst på axeln. Det spelar i sig ingen roll var axeln lossar, så länge man inte lyfter upp den okontrollerat och delarna trillar ned av sig själva.

En sak som kan vara bra att tänka på, generellt, är att fettbeläggning (fingeravtryck o.d. ) hindrar vätskorna från att verka effektivast.
Föremålet måste då vara i kontakt med vätskan under längre tid och resultatet blir ofta ojämnare. Det kan alltså vara bra att avfetta ytan innan man penslar eller doppar föremålet.
Ett förebyggande knep kan vara att förvara förmålen i plastpåse eller i syrafritt silkepapper, de tider då man eventuellt inte har dem framme.

Eftersom det finns ett stort antal medel på marknaden och inget av dem tycks finnas särskilt frekvent är det svårt att rekommendera något speciellt. Det är viktigt att läsa bruksanvisningar och varningstexter.


Skötsel av rostfria varor.

De rostfria föremål som ingår i sortimentet är inte tillverkade av syrafasta legeringar. De har inte heller någon lackering eller annan beläggning på ytorna. Det innebär att, även om stålet är hårdare än mässingen, ytorna på det rostfria kan skadas på motsvarande sätt som på mässingsföremålen - om än i lägre grad. 

En skillnad är att de rostfria ytorna inte reagerar lika lätt, på luftens påverkan, som mässingen gör. På rostfritt stål blir det oftast inte färgförändringar genom kemiska reaktioner i luften. Vanligen räcker det med att diska föremålen med milt diskmedel och vatten, för att de skall bli blanka och fina igen. Om frätande ämnen (fruktsyror eller annat) blir kvar på ytorna under längre tid kan frätskador uppstå.

Det är också värt att upprepa varningen för att använda svampar, dukar, trasor och borstar som har slipande och repande verkan. Även om de skulle vara avsedda och lämpliga för matta ytor och även om det rostfria stålet är ett hårt och beständigt material är den högblanka ytan möjlig att påverka så att det känsliga ögat uppfattar det som repor och skador.