Om Sigurd Persson
I ett längre historiskt perspektiv och fram till världskrigen har yrken ofta gått i arv från generation till generation. Det var ett naturligt och effektivt sätt att föra erfarenheter och det vi numera ofta kallar "tyst kunskap" vidare inte minst inom de yrken som idag förs samman under benämningen `hantverk´.
Så var det också för Sigurd Persson. Hans far, Frithiof Persson, var visserligen bondson, från Södra Sallrup och Åkarp. Men han utbildades till guld- och silversmed hos J.P. Hasselgren i Lund, i den verkstad som, i nästa generation, Wiven Nilsson skulle komma att överta efter sin far, Anders Nilsson, och, som det antas, sin farfar, J.P. Hasselgren.
När Frithiof Persson, efter en lång gesällvandring i Europa och kortare praktikarbeten i Jönköping, Stockholm och Arvika, etablerade sig i Helsingborg 1912 föddes sonen Sigurd, som första barnet, 1914. Den självklara ordningen var att han så fort det var möjligt skulle började intressera sig för verksamheten i verkstaden. Och efter den tidsenliga, sexåriga folkskoleutbildningen kom han lika naturligt att börja som lärling och "arvtagare" i smedjan.
Den ekonomiska slagskuggan efter 1:a världskriget och andra samhällsförändringar hade lett till att de äldre mönstren började brytas upp. Men efter att ha gjort sitt gesällprov, 1938, gav sig Sigurd Persson ut på en egen gesällvandring, i första hand till en vidare silversmeds- och formgivarutbildning i München. Den fortsatta vandringen ner i Europa avbröts dock av inledningen av andra världskriget 1939.








